Jak

Jaken och människan
Jakar i Tibet används ofta inom jordbruket för speciellt plöjning
och dekoreras efter den familj som äger dom.
Den domesticerade jaken hålls som boskap för mjölk och kött. Mjölken förädlas ofta till smör eller jäses till olika former av yoghurt. De används också som drag- och packdjur för
transporter genom bergen, inte bara av lokalbefolkningen utan
även för moderna bergbestigningsexpeditioner på hög höjd.
Torkad jakspillning används ibland som bränsle.
Jak är egentligen benämningen på enbart tjuren (kallas även
boa, medan kon kallas dri). I Tibet kallas den vilda jaken för drong. Packdjuren är ofta en korsning mellan jak och vanlig nötkreatur, i Tibet kallade dzopkyo, eller kortare ”dzo”.

Jak eller grymtoxe (Bos mutus och Bos grunniens) är ett långhårigt oxdjur som förekommer i områden kring Himalaya
och på den Tibetanska högplatån så långt norrut som Mongoliet och Ryssland. Jaken tillhör släktet Bos och är besläktad med vilda och
domesticerade nötkreatur. Studier av jakens DNA för att bestämma dess evolutionära historia har ännu inte gett några
tydliga svar. Jaken kan ha utvecklats ur nötkreatur någon gång
för mellan en och fem miljoner år sedan, och det finns indikationer på att den är mer närbesläktad med bison än med någon annan art inom släktet Bos.
Arten beskrevs första gången taxonomiskt 1766 under det vetenskapliga namnet Bos grunniens (”grymtande oxe”) av Carl
von Linné. Namnet Bos mutus (”stum oxe”) som Przewalski myntade 1883 används vanligtvis för den vilda formen.

Ekologi
Jaken i vilt tillstånd lever på Centralasiens trädlösa högplatåer på mellan 3 200-5 200 m ö.h..
Korna och ungdjuren strövar omkring i hjordar om 10-30 djur,
även om hjordar på flera hundra djur har observerats. De vuxna tjurarna lever ofta ensamma. Korna blir könsmogna vid
omkring 3-4 års ålder men är inte helt fullvuxna förrän vid 6 års ålder. Parningen äger rum i september och kalven föds under
april-juni efter 260 dagars dräktighet. Kalvarna slutar dia innan 1-årsåldern men korna blir inte dräktiga
på nytt förrän året därpå.
Vilda jakar kan uppnå en ålder av upp till 25 år.

Utseende och anatomi
Den vilda jaken blir upp till 3,5 m lång med upp till 2 m i mankhöjd. Vikten kan uppgå till 1 200 kg. Den har kraftiga böjda
och spetsiga horn, korta grova ben och stora klövar. Benen skyddas nertill av den långhåriga pälsen.
Jaken klarar den höga höjden där den lever genom extra stor lungkapacitet och större hjärta vilket resulterar i högre kapacitet
att transportera syre i blodet, än liknande djur som lever på lägre
höjd. Tack vare våmmen som håller en konstant temperatur av +40 °C genom en jäsningsprocess, ett tjockt lager underhudsfett
och en mycket väl isolerande fin ull under den yttre hårbeklädnaden, kan jaken klara mycket låga temperaturer. Jaken
påminner till levnadssätt, uppbyggnad och förmågan att klara sträng kyla om myskoxen som också tillhör familjen slidhornsdjur.